Hur kommer det sig att det är så mycket lättare att somna på soffan, i full mundering, framför Project Runway, Top Chef eller Friends, än att somna halvnaken i sin säng, med huvudet på dynan och det enorma täcket runt sig?

Jag undrar om jag borde ändra soffan till permanent säng.

Jag fattar att Meryl Streep var Oscarnominerad, hon var helt sjukt bra i filmen Julie&Julia. Efter att ha sett filmen vill jag först rusa till köket och svänga ihop en brakmiddag, sen vill drömma mig bort till 60-talets Paris och husfruar. Efter det vill jag hitta på ett utmanande projekt och skriva en bok. Inte helt små inspirationer till mål man får av den filmen.

Jag tror ändå jag bara lägger mig på soffan och vilar en stund, det är ju så skönt att vara hemma. Eller sen hämtar jag mina två (2) paket från posten och mitt ena (1) paket från Ärrän. Och svänger via loppis för att se om något sålts. Tudel.




PS: Up in the sky var medioker. Oscarschmoskar.

Verkligen oerhört intelligent att sätta på sig sina skinnyjeans när man ska sitta fyraochenhalvtimme på tåget. Men oroen er icke, en lång tunika gör att jag i lugn och ro kan sitta med byxorna uppknäppta hela vägen.

Konduktören stämplade nyss min biljett, berättade att vi landar på spår ett i Östermyra och att jag där ska fortsätta från spår tre. Därför kommer jag att bli tvungen att pujahtaa tunnelin kautta, menade kondaren och log pilemariskt. På mina många, långa tågresor har jag märkt att på fjärrtågen har konduktörerna oftast humor, den kanske inte alltid är bra men den finns där, ibland kanske bara i tonfallet. Sådant gillar man i catariinas värld.

På tal om dålig humor, har ni sett Hellboy? Det var en film med odödligt dålig humor - och som jag skrattade. Den röda mannen var så oerhört coolt töntig att jag ville ta i honom och skaka om.

För att få de närmaste 4 timmarna att gå någorlunda snabbt har jag tänkt mig Oscarfilmer. Vi börjar med Clooneys George i Up in the air. Later loves.


För att fira denna vackra vårdag tog jag mitt blonda hårsvall och satte mig i tåget.

Jag funderade länge vad jag skulle ge till Boyfriend i halvårs/valentigåva. Sen kom jag på den fantastiska idén att beställa ett konstverk av Hallonet, en tavla med en death star och två tie fighters. (BF får själv sätta upp en bild på härligheten, men snyggt var det och glad blev han.)

Nu tycker jag ni alla som ska på bröllop, studentfester och konfirmationer i sommar ta er ett snack med Hallonet och komma överens om en kommision. Vad är inte personligare en en egenhändigt beställd tavla av en duktig konstnär! Såja, stick iväg!


Det är även Hallonet som disajnat tatueringen jag har under höger arm och den som kommer att komma på vänster överarm. Den bruden kan.

Pannluggsfrisyren som jag sprayade till igår (eftersom snedpannlugg helt enkelt inte vill funka i mitt hår) är fantastisk. Du fixar till den efter hårtvätt sen hålls den resten av livet.


Det är sjukt mirakulöst, vem kunde tro att jag inte kammat håret idag! Ingen, I tells ya.

Hela förra veckan förträngde jag min existentiella kris genom dekadent leverne och flegmatism. Det straffar sig idag. Min ångest känner inga gränser och jag vill bara sjunka genom jorden. Förutom att jag känner mig tvungen att pressa mig riktigt hårt i universitetssammanhang måste jag också sluta hosta så jag kan gå på gymmet och bränna bort ångesten och fläsket.

Jag beklagade mig för Jessica nyss men hennes kommentar var endast en skrattsalva och "nå nu låter du som en riktig studerande". Det där med riktig studerande med allt vad det innebär tror jag nog att jag lämnar till den yngre generationen (oj, det där lät ju inte alls lillgammalt och onödigt).

Nu ska jag ta och fira kvinnodagen med att tänka på allt som vi kan göra ännu mer jämställt i vårt föhållande. T.ex. det att jag kanske ibland kunde erbjuda mig att bära hem matkassarna från butiken, jag är ju ändå ganska stark.

Nej nu.
Godnatt.

Jag hatar tidszoner. Varför plågar jag mig själv? Varför sover jag bara inte? Det är lite så att har jag kommit så här långt måste jag fortsätta ett tag till.

Säg nåt roligt nu Mr. Baldwin.

Quentin Tarantino spatserar nu nerför röda mattan. All respekt till karln (han är en av mina favoriter), men han kunde ju iallafall kamma håret före han går på filmindustrins största gala. Klipp de å skaff de ett arbet, som vi brukar säga i Petalax. George Clooney är en annan som kunde få en kam och en typ hårgelé i present. Alternativt en hårsax.

Sov nyss en halvtimme och vaknade förskräckt. Nu har jag missat en hel drös klänningar.

Men aj att det var skönt att stänga ögat.